En tubkikare är en monokulär kikare, som består av ett rör med ett system av linser i, och ett okular, som man tittar genom. Ofta går det att byta okular beroende på situation, då olika situationer kräver olika förstoringsgrad. Tubkikare är för det mesta stora och monteras på stativ för att kunna hållas stadiga.
Hur fungerar en tubkikare?
Vanligast idag är att en tubkikare har en förstoringsgrad på 30 gånger, eller en variabel förstoring på 20-60 gånger. Med så hög förstoringsgrad blir små vibrationer kraftigt störande för resultatet, och ett stativ är därför nödvändigt för att få en tydlig bild. Dessutom är kikarna stora och tunga då de innehåller flera linser som ska ge tillräcklig förstoring och skärpa, och släppa in tillräckligt med ljus. Ett stativ krävs därför eftersom det helt enkelt blir för tungt och otympligt att hålla tubkikaren i händerna, framför allt om man vill ha en bekväm observationsställning.
Det finns två optiska tekniker som används i tubkikare. Den första är refraktor-tekniken, där en lins används för att böja ljuset. I en katadioptrisk tubkikare används istället en kombination av speglar och linser. Katadioptriska kikare är därför ömtåligare och dyrare än refraktorkikare, men de ger också en skarpare bild.
Tubkikarens fördelar
Eftersom tubkikaren endast har en tub kan man bara använda ena ögat när man tittar i den. Detta uppvägs dock mer än väl av skärpan och förstoringsgraden, som är betydligt högre i en tubkikare än i en binokulär handkikare. Tubkikare används vid de flesta aktiviteter där man behöver högre förstoringsgrad, och har därför blivit mycket populära bland fågelskådare. Genom tekniken digiscoping, där man använder en tubkikare som kameraobjektiv, kan man ta hyfsade fågelbilder även med en digital kompaktkamera, vilket knappast låter sig göras med en handkikare.